Klassresa framhålls som något fint. Förut har jag mest hört det som en beskrivning av en individs livshistoria, exempelvis någon som gjort en socialdemokratisk politisk karriär (och kanske senare fått något lobby- eller annat politruk-"arbete"), eller någon som fötts i en arbetarfamilj och sedan utbildat sig och gjort karriär. Nu har jag på senare hört och läst om det som något eftersträvansvärt, inte minst av borgerliga debattörer och politiker, som annars gärna inte pratar om "klass". Det är gott att människor skall gå från ett sämre läge (man säger aldrig "underklass") till något bättre, vilket ju de flesta generellt skulle hålla med om. Ett exempel som ofta gives är att man genom utbildning och/eller ekonomisk personlig tillväxt skall kunna flytta från förorten eller den lilla avfolkade hålan till bättre förorter eller villaområden. Det ironiska är att man då "bekräftar" att det fattiga området är det dåliga området. Så den individuella klassresan är då bra, och summan av klassresor är så en måttstock på hur bra samhället är. Man kan säga att man viftar med ett hopp om belöning som talar till individen. Att lyfta sig ur träsket.

Men det är ju lite lattjo att man kan bara göra en klassresa om klasserna består. Om alla får det bättre är det inte klassresor. Om klasserna försvann, så vore det en maximal summa av klassresande (upp och ner), men det vill ju med största sannolikhet inte dessa tyckare.

När politiker pratar om att "vi vill se klassresor" så är det rätt dumt.