I mitt förutvarande hushåll fanns både tv-apparat och digitalbox, så jag betalade licens. Jag har förut tyckt det vara självklart att betala för public service, eftersom det är väl för nästan alla något bra? Jag ansåg det. Jag tittar själv numera aldrig på tv, utom möjligtvis diverse klipp på youtube. Nej inte svensk tv utom möjligtvis gamla klipp, och de har jag och mina anhöriga ta mig fan betalt för flera gånger om. UR tittar jag inte på. Det är väl mest för barn och ungdomar i skolåldern? Jag har aldrig varit någon större konsument av TV, men de senaste åren har det varit mycket litet. Jag har ändå betalat min tv-licens, eftersom jag hade en tv, och det är ju inte bara skit som visas. Dessutom har jag inbillat mig att public service är bra för demokratin i ett allt mer genom-kommersialiserat mediesamhälle. Men jag har ju varit naiv.
"Public service" ger ju klang av att vara i allmänhetens tjänst, men hur är det i allmänhetens tjänst att sända exempelvis sport, lek- och underhållningsprogram? Den stackars hjälplöse svensken klarar kanske inte av att söka upp underhållning själv, eller att t.o.m. underhålla sig själv? Herregud, folk kan ju börja prata om ämnen som inte promotas av SVT-personal? Kanske hitta musik på egen hand som inte köpts in av SVT och SR personal? Det finns massor av tv-kanaler att anskaffa, SVT är bara en i högen. Internet har ännu mer gjort att SVT och SR bara är mycket små skärvor i den globala mediekakafonin, och också bara en skärv i den demokratiska dito. Internet är också så mycket mer än "medier", men lika fullt en källa både till kunskap och debatt och underhållning. Inget av detta uppstod heller med Internet eller radio eller TV. När jag var yngre tittade jag i stort sett aldrig på tv, men läste tidningar och inhämtade info på andra sätt. Jag tror inte jag gick miste om mycket, även om jag kanske saknar några populärkulturella referenser som dumburkslavarna införskaffat.
Public service-idén är mycket uttunnad i SVT, och allt mer också i SR. SVT anser sig numera vara en websajt med rörliga bilder, och (gu' bevars) bloggar. Det är som en samling youtube kanaler, men minus reklam (jag bortser här från den dolda reklamen) och med ett i stort sett enkelriktat kommunikationssystem. Det är den gamla radio- och tvmodellen med en-till-många kommunikation. En licensbetalare kan inte ladda upp filmer själv i en egen kanal för visning. Det finns ingen teknisk eller moralisk anledning till att ha "tv-modellen" på Internet. Åtminstone inte för tvångsfinansierad "alltmöjligt" public service. Varför skall människor betala för att någon på SVT vill visa en fotbollsmatch på Internet? Eller göra ett program med en artist för att producenten gillar just den artisten, eller är kompis med en, eller blivit övertalad av ett skivbolag att göra ett program med artisten? Anledningen är att de som arbetar på SVT (och SR) vill ha kvar sina fina jobb utan att ge sig ut i den globala mediekampen. De har klättrat upp på tv-mediets karriärtrappor och nu känner de mattan dras undan, och då skall skattebetalarna ordna biffen. Privata produktionsbolag tycker också det är toppen, eftersom licensavgifter ger SVT en ständig penningström att spendera på allt möjligt, inte minst från privata leverantörer. Dessa är inte sällan före detta anställda på public service. Ett system för godtycke och stor risk för korruption. Och med ringa insyn. Det som möjligtvis var en nödvändighet på (monopol)tv-tiden är verkligen inte det i det decentraliserade Internets tidevarv. De anställda på Radiotjänst vill ju naturligtvis också göra sig själva tjänsten att tjäna pengar på människor som inte bett om deras "tjänst".
SVT använder Flash för att visa rörliga bilder. Flash används av DRM skäl. Flash har dålig säkerhet och (vilket de flesta inte vet) sätter egna cookies. Adobe har dessutom generellt usel säkerhet (exempel på genomgång i Security Now episode 429 "Monkey was 26th").
SVT och SR omnämner sig gärna som "public service", snarare än "public service television/radio", vilket ju är det korrekta uttrycket. Public service avser ju allt möjligt, såsom infrastruktur, polisväsende, sjukvård, utbildning och så vidare. Dessutom har de inte ens orkat skaffa sig ett svenskt uttryck. Kanske de tycker de är nästan lika bra som BBC?
Ska vi inte ha statliga tidningar, krogar, discon och mataffärer när vi ändå är igång?