Jag tycker "public service" är en dålig term, så jag använder mig av PubSerBroad för Public Service Broadcasting. I skrivande stund ger pubserbroad inte en enda träff på google, så förvirring uppstår ej.
Ibland pratar man om naturliga monopol. Det vill säga när det är tekniskt omöjligt eller opraktiskt att ha parallella leverantörer/utförare av en tjänst. Typiska exempel är gemensamma (i Sverige kommunala) vatten och avlopp, fjärrvärme och sophämtning. Sådana monopol är ofta public service, där utföraren är offentlig eller privat. Det finns alltså inget val av leverantör för konsumenten/brukaren. Sådan service är inte subventionerad i Sverige, utan man betalar en brukaravgift för det man förbrukar, plus en eventuell grundavgift. Den senare eftersom infrastrukturunderhåll krävs för varje brukare, oavsett nivån på förbrukning. I ett naturligt monopol är det ekonomiskt effektivast med en leverantör, om det finns reglering. Vad gäller vissa traditionellt naturliga monopol, så har konkurrens delvis kommit in, exempelvis leverans av elektricitet. Internet är mer komplicerad. Det finns infrastruktur som både är leverantörsneutral, t.ex. stadsnät, och de som inte är det, exempelvis Internet via kabeltevenät. ADSL via telenätet är leverantörsneutral, men det finns en lång historia av anklagelser om att Telia gynnats. Kollektiv ägda nät på landsbygd är ett (om man utformar det rätt) också ett leverantörsneutralt naturligt monopol.
TV och radio i PubSerBroad har varit monopol, men knappast naturliga monopol. Även om det analoga frekvensspektrumet var begränsat, så fanns det utrymme för ganska många leverantörer. Men nät och leverantör var samma organisation. Det nationella nätet krävde stora investeringar, så nätet var ett ganska naturligt monopol, men leverantörsmonopolet var ett politiskt beslut. Kabel och satellitteve bröt ju upp monopolet/monopolen.
Internet, liksom annan media, är inget naturligt monopol. När man väl har (nätneutral) kontakt med det så finns det inga leveransbegränsningar som är resultat av tekniken i sig. Begränsningar beror i stället på censur, med vissa undantag. Att de flesta inte kan sätta upp en epostseerver hemifrån är väl en form av begränsing som kan ses som censur, men är snarare ett försök att hindra spammare? Men annars är begränsningar inget annat än censur, även om syftet är pekuniärt.
Att vi ska betala för SVT et al för att det finns på nätet är en närmast parodisk monopolattityd. Det är som om de vore en nödvändig del av allas Internet, och att vi egentligen inte kan undvika att använda oss av dem när vi använder Internet. Det är ju inte samma som det naturliga leverantörsmonopolet av säg fjärrvärme. Eller för den delen vägnätet. Alla hushåll i Sverige behöver inte betala en fast avgift för att Konsum eller IKEA existerar, även om vägarna leder dit. SVT et al har inte byggt någon allmän infrastruktur för Internet. De har inte byggt datastamnät, de har inte byggt stadsnät, telefonnät eller satelliter. De har inte dragit kablar in i huset där jag bor. De bidrar inte på något sätt till min internetuppkoppling, ej heller till de datorer jag äger. Ändå verkar de betrakta sig själva som det kvasinaturliga monopol de en gång var. Arrogant är bara förnamnet.