2014 – Den lillgamlaste riksdagen någonsin.

SvD står ganska långt från mig politiskt, men det finns ofta läsvärda artiklar och krönikor där. Men, det är väl som vanligt, de politiska trollen är oftast ointressanta, läskiga och/eller skrattretande. De mentalt mer fristående medarbetarna kan ha en hel del att framföra. Man får ju sålla vad som står på en sajt, oavsett vilken sajt det är.

SvD har en "ledarblogg", vilket väl betyder att medlemmar av ledarredaktion kan skriva något friare i form (och kanske i innehåll?) än vanligt. Sanna Rayman hade igår en rolig kort krönika om att vi nu har den yngsta riksdagen någonsin. Hon använder till och med "livspussel" i en ironisk vändning. Det ser man alltför sällan i den annorstädes allmänt blöjaktiga debatten.

Att riksdagen har en del yngre ledamöter är ju i sig inget problem, men framhävandet av "ungt och fräscht" i Sverige är ett starkt element i den allmänna diskursen, politisk och annan. Innan någon anser att jag är en sur gubbe, så vill jag påpeka att jag redan i min ungdom tyckte att Sverige var väldigt åldersfixerat.

Rayman menar att, och jag håller med, att vi riskerar få den mest "förnumstiga och lillgamla riksdagen någonsin". Det är lite lustigt att moderaterna (som ju SvD står närmast) efter Gösta Bohman inte haft annat än lillgamla partiledare: Bildt, som vet allt. Bo Lundgren, med nördframtoning (inget fel i det vill jag påpeka). Reinfeldt, som blir rätt aggressiv när han blir emotsagd. Inte på ett arrogant sätt, utan mer surt. Om du inte håller med mig, har du någonsin verkligen lyssnat på Reinfeldts tonfall? Av de tre så tycker jag Lundgren, trots nördigheten, framstår som vuxnast. Eller också gjorde han bara mindre intryck.

Moderaterna är inte det enda parti som har eller haft lillgamla ledare, men det är ju lite ironiskt att moderaterna, som betonar vuxenheten (man ska ordna sitt eget liv) kört med lillgamlighet i toppen.

Kanske finns det en koppling till att så många i överklassen försöker ha en så ungdomlig framtoning som möjligt: kvinnorna ska vara små och nätta och ha långt hår, karlarna ser ut som de ska ut och tävlingssegla en liten runda. Å andra sidan så har ingen av de tre ovan nämnda den stilen heller. Eller kanske en moderatledare är pojke i relation till de som säger åt honom vad han ska tycka och göra?

Det finns också kanske en möjlighet att ungdomarna i riksdagen inte är lillgamla vetbästare utan att de är karriärister och tycker det bara är helballt att ha kommit så långt och gör och tycker som de blir tillsagda.