Är du korrupt eller bara dum i huvet?

Läste i morse i DN en debattartikel av Lars-Göran Engfeldt, ordförande Transparency International Sverige.

Det är strålande att debatt om korruption i Sverige pågår. De senaste åren har ämnet diskuterats av intresserade människor, vilket knappast aldrig skedde förr. Exempelvis var det bara vanliga människor som kallade läkemedelsbolagens bjudresor till läkare för muta. Jag läste aldrig att någon politiker, tjänsteman eller ens jurist tyckte det var något fel. Nu har ju t.o.m. personer åtalats. Ja, politiker förresten, det finns nog de som nämner korruption i Sverige, men aldrig jag hört någon göra någon som helst affär av det. Korruption är så hemskt och fult, så det kan man inte ens nämna vid namn.

Dessutom är det ju i alla de där andra länderna som korruptionen finns, inte i det skinande exemplet Sverige. Sverige kommer också ofta väldigt lågt (= bra) på jämförelser över korruption i olika länder. Men det betyder inte att det finns. Och i Sverige är det sällan feta kuvert med kontanter till tjänstemän, poliser eller andra i det offentligas tjänst. Men, att exempelvis, se till att människor eller deras släktingar får ett arbete eller ett avtal för att de känner någon, eller den tillhör ett visst parti, är släkt med eller man tidigare varit arbetskamrater med, är korruption i formen av kollegial nepotism. Det är väldigt populärt att prata om "nätverkande" nuförtiden. Men offentligt anställda skall inte nätverka, de skall sköta sitt arbete på ett opartiskt och genomskinligt sätt. Hur fan i helvete sköter man exempelvis upphandling, vård, utbildning och tillsyn med nätverkande? Den som kacklar om nätverkande i sitt offentligt anställda yrkesliv ligger i riskzonen för korruption. I andra länder är nätverkande vävar av "vänskap": "Hans vän är vän med X som är vän med Y, så han kan vi lita på".

Härmed inbjuds ni till en kurs i nätverkande på Sicilien och Kalabrien. Vi har lång erfarenhet av att bygga nätverk, både lokalt och internationellt. [detta är ett skämt]

Engfelts artikel är kort men borde vara obligatorisk läsning för alla, medborgare och politiker. Jag anser att politiker och tjänstemän som har invändningar eller faktiskt inte arbetar för genomsynlighet, opartiskhet och faktiskt inte tar ordet "korruption" i sin mun inte är värda vare sig röst eller arbete. Engfelt nämner något väldigt fint, nämligen "den goda förvaltningens grundläggande principer". Det är faktiskt det det handlar om. God förvaltning. Korruption även i mindre doser kan rasera både rättssäkerhet och legitimitet. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Det är också vårt ansvar.

Skulle någon i regeringspartierna eller socialdemokratins elitskikt ens prata om korruption i Sverige? Det finns ju inget som hindrar en liberal, kristen, socialdemokrat eller Arbetare (oops lite ironi där) från att verkligen nämna problemet vid namn. Men köttgrytorna är ju så härliga. Man får också komma ihåg att många kommuner har mycket färre majoritetsbyten än vad riksdagen har. Samma partier som styr i decennier med begränsad mediagranskning är ju som gjort för korruption och nepotism.

När man ser politiker gynna en viss grupp, bransch, företag eller annan kategori, så ska man verkligen undra "varför?". Vad för särskilda behov skall tillfredställas för att motivera detta? När det inte finns någon verkligt bra förklaring, så kan man antingen förmoda att politikern/tjänstemannen antingen är naiv/okunnig/idiotisk/inkompetent eller korrupt. I en debatt eller diskussion skall man inte försöka a priori tolka motståndarens påståendens som illvilliga eller intellektuellt ohederliga. MEN, en politiker och tjänsteman måste motivera varför, de har inte automatiskt rätt till respekt. Diskursen som alltid undviker "korruption" är inte värd att riktigt ta på allvar. Alltför länge har vi givit politiker och tjänstemän "the benefit of the doubt". De är skyldiga oss respekt, vi är inte automatiskt skyldiga att ta vad de säger för sanning eller hederlighet. Om vi inte är mer kritiska så slutar det med uppgivenhet och antagandet att alla politiker är korrupta, så det är ingen idé att försöka förbättra samhället. Det är lättare rasera än bygga upp.

När jag skrivit ovanstående så hade Anna Troberg, ordförande för Piratpartiet, skrivit en replik, Ingen transparens i regeringens hantering av Acta-avtalet där hon i stort sett håller med om vad Engfelt skriver. ACTA är ju ett praktexempel på korrupt, eller i bästa fall, naiv politik. Hemliga förhandlingar är kanske lämpliga vad gäller krig, gisslanfritagning eller andra kritiska situationer. Digitala kopior av musik och film, och varumärken på tröjor och klockor är inte alls av den digniteten. Det är ju ingen tillfällighet att pirater har åsikter om korruption, eftersom den är så uppenbar vad som gäller copyrightindustrins härjningar. Se bara, Chris Dodd, före detta senator och nu chef för Motion Picture Association of America (MPAA). Korruption utan att ens dölja det, så långt har det gått.

3 januari skrev 300 ekonomer ett brev till American Economic Association förespråkande en etisk kod för att motverka korruption och intressekonflikter, och i förlängningen, motverka o-vetenskap [länk till pdf]. Vem vet, till slut är det kanske bara politiker och industri som undviker ämnet "korruption".

One Comment

  1. Pingback: Ta sig i hampan – cannabishysterin « The weblog of Ignoramus

Comments are closed.