Baudolino

Jag har läst Umberto Ecos Baudolino (urspr. utg. 2000). Den utspelar sig på 1200-talet, under Fredrik den stores (även känd som Fredrik Rödskägg/Barbarossa) tid. Baudolino är en fiktiv person, men han möter riktiga personer (såsom Fredrik), och också karaktärer som antagligen lånat drag av samtida personer. Olika kristna kyrkor spelar en stor roll, inte minst betydelsen av reliker. Detta är också en tid av korståg.

I mina ögon är Baudolino en riktig rövarhistoria av bästa märke, där sanning, halvsanning och rena sagor blandas (såsom ju i faktiskt existerande religioner). Den är väldigt rolig, och satiren är mycket träffande. Baudolino som karaktär påminner ibland om Svejk, han blandar det troliga med det fantastiska, det geniala med det idiotiska. Den tappre soldaten Svejk är en av mina favoriter, men Baudolino är ju en av författaren avslutad och jämnare berättelse, av förklarligare skäl.

Jag har tidigare endast en bok av Eco, Rosens namn. Av båda böckerna kan man förstå att Eco inte älskar katolska kyrkan, eller kanske inte någon kyrka överhuvudtaget. Baudolino är en god berättelse i sig, men satiren ger ju en extra bonus. Det var länge sedan jag läste Rosens namn (innan filmen), och jag har tänkt läsa fler av Eco, men det har inte blivit av. Förrän nu. Fler skall följa.