Regeringen och dess springpojkar och dito flickor pratar inte så mycket om RUT-avdrag längre. Det verkar som "oppositionen" tycker det är en ganska bra skattepolitik.

Men, det är något högern är väldigt stolta över. Det var en av de första reformer de genomförde. De första regeringensåren framhävde både politiker och andra tyckare på den s.k. "borgerliga" kanten den enorma förträffligheten med denna reform. De tog varje chans att tjata om den. De outsagda anledningarna till reformen var tre, vad jag kan se:

1. Att det oerhörda att välbeställda människor skulle åka dit för skattefusk för inneboende tjänstefolk inte skulle inträffa längre.
2. Muta medelklassväljare att rösta på dem.

3. Att vänja rätt många människor vid tanken att man betalar andra för hushållsarbete. Att man inte skall betala fullt pris ingår i denna filosofi. Förr var det vanligare med tjänstefolk. I generationerna som växte upp efter kriget och urbaniseringen blev det betydligt ovanligare. Hembiträden, drängar och pigor blev väldigt mycket historia. Det är alltså ett element av uppfostran i denna reform, uppfostran att tjäna eller tjänas.

Försvarare av denna reform säger att det är nedlåtande att nämna pigor i sammanhang med RUT, men dessa försvarare vill ju inte betala samma pris för dessa arbeten som andra arbeten. Nedlåtenheten, självupptagenheten och bortskämdheten finns hos RUT-försvarna.

Det finns andra öppet angivna argument för RUT, men de tänker jag inte slösa pixlar på här, eftersom de bara är upprepning av oärligheter eller åtminstone feltänk.

Vad som slagit mig sedan starten är att detta eviga tjatande om "livspussel" och andra i-landsbegrepp bara är ett uttryck för barnslighet och bortskämdhet, med en god dos narcissism. Borgerlighetens problem med städning, trädgårdsskötsel, barnuppfostran etc etc framställs som närmast ett lidande. Kom ihåg att detta var en av de första reformerna och den som mest försvarats och hyllats. Den tycks vara oerhört viktig.

Det låter som dessa människor behöver hjälp med att byta blöjor. På sig själva. Om man lyssnar på dessa "livspusslare" som kräver att deras högst privata problem skall gynnas skattemässigt, så låter de som ett gäng bebisar som stånkar runt med blöjan full. Blöjpolitik.

Hade jag kunnat något om grafik hade jag gjort en animerad gif med dessa gnällares ansikten klistrade på blöjbarn.

Politiken är så fylld med ironi, vilket ju är en biprodukt av hyckleri och ohederlighet. Vad gäller RUT är det två ironier som framstår för mig i skrivande stund.

Dels att i stort sett samma politiker som talar om arbetslinje och att människor skall ta ansvar för sitt eget liv inte vill pott-träna ordentligt utan staten skall hjälpa dem med deras privata blöjproblem. Man ska komma ihåg att RUT inte är utformat för att hjälpa människor med särskilda behov. Det används i absolut störst utsträckning av bortskämda jättebebisar som vill ha hjälp med vanliga behov, eller kanske vi ska säga vardagssysslor. Ja det där som alla har, men de med pengar måste få extra hjälp med. Vilka kan uttnyttja det mest? Hushåll med två vuxna med gott om pengar. De som kanske skulle ha störst behov, ex sjuka, funktionshindrade, ensamstående föräldrar är det inte avsett för. Patetisk blöjpolitik.

Dels så är RUT, ROT och andra liknande reformer ett uttryck för planekonomi. All dessa riktade momssänkningar, avdragsmöjligheter, bidrag osv. för att vissa poliker gillar det är en detaljstyrning utan like. Borgare brukade kritisera planekonomi. Men de gillar planekonomi, så länge det gynnar dem själva.

Många politiker är upptagna med sina egna och sina vänners i-landsproblem. Eller snarare i-landsproblemens i-landsproblem. Är de vuxna människor? Inget fel att stå bredbent, men i en hel del fall är nog blöjan full. Med livspussel.

RUT är verkligen patetiskt.