Dystopi – syndaflod

Har just läst Syndaflodens år (eng. orig. The year of the flood, utg. 2009), av Margaret Atwood. Det är en dystopisk skildring som rör sig fram och tillbaka i tiden mellan två framtider, totalt omfattande tjugo år. Den ena tiden är en där gigantiska korporationer har en enorm makt över ett extremt klassamhälle. Den andra tiden är efter katastrofen.

Jag är ingen stor läsare av dystopier, så min läsning på området är kanske snäv. Men, de jag läst eller sett på film som avhandlar tiden efter katastrofen, handlar just bara om den tiden. Katastrofens förlopp och orsaker är oftast diffust angivna, mer än att det på något sätt är människors fel. Syndaflodens år handlar alltså både om åren före den stora katastrofen, och lite om när den inträffat. Två dystopier i en.

I en värld där några få stora korporationer i mycket stor grad styr livsmedel, medicin och teknik, beskrivs något av vådan vem som styr vad man äter (eller undviker), vad man medicineras med (eller undviker) och mjukvara i systemen man använder (eller undviker).

Även om livsmedel och medicin diskuteras mer än IT i boken, så är det inte ofta man ser alla tre belysas, även om särskilt patent (nämns något om i boken) och monopolisering berör alla tre i högsta grad.

För en utmärkt diskussion av medicinsk utrustning och mjukvara, se Karen Sandlers keynote på Linux.conf.au 2012.

Update 120229: Jag har läst Oryx och Crake.