“fienden inom oss”

En ny statlig utredning har sett dagens ljus. Det som är lite märkligt med statens utredningar är att de verkar var minst lika mycket förslag på åtgärder och förändringar som en utredning. Jämför exempelvis med "brottsutredning" där man försöker med faktainsamling och analys fastställa vad som hänt, vem offret är, om ett brott begåtts och i så fall vem/vilka som begick det. Ytterst är det alltså ett försök till förklaring av det som hänt. Brottsutredning utförs formellt av polis, inte av politiker. Åtgärder för att exempelvis minska risken för att liknande brott (eller olyckor) skall inträffa igen är inte utredning, det är brottsförebyggande arbete som också involverar andra myndigheter och är en delvis politisk fråga.

Statliga utredningar däremot verkar lika mycket handla om vad man skall göra, vad som skall ändras, var man skall satsa pengar. Det är alltså en en blandning av analys och förslag. Ibland är utredaren ensam (inte bokstavligen, men den som gör analys och förslag) och inte heller sällan en f.d. politiker. Före detta i betydelsen 'har inga officiella politiska poster'. Är man etablerad politiker så är man det för alltid med sina nätverk. Statens utredningar kan alltså vara något annat än vad man vanligtvis menar med utredning. En analys och ett åtgärdspaket, i, ja, ett paket. Utredning i betydelse liknande "red ut det här garntrasslet är du snäll". Ibland utfört av icke-forskare med ideologiska glasögon.

Jag har inte som något större intresse att läsa statliga utredningar, men en osignerad ledare i DN nämnde en som fångade mitt intresse: "Främlingsfienden inom oss" SOU 2012:74, ledd av Bengt Westerberg med ett antal forskare och departementsekreterare som experter. Jag erkänner att jag inte har läst den (över 300 sidor), mer än presentationen av den på regeringen.se. Sammanfattningen riktar väl sig till medborgare och andra amatörer, så jag nöjer mig med det så länge. Sammanfattningen är ju ett sorts policydokument. Jag vet inte om titeln på utredningen är avsiktligt satirisk, men den påminner mig om rasistiska och andra paranoiapräglade ideologier som pratar om rasens eller statens "inre fiender", femtekolonnare, quislingar och vad de nu kan kallas. Jag antar att rubriken inte är satirisk, utan vad som avses är allas människors potential för att fångas av onda ideologier. Ärligt talat tycker jag redan rubriken är ett misslyckande för den ger mig dels den association jag nämnt, dels har en slags sektliknande ton av att vi måste vaka på vårt inre så inte Satan tar över. Rannsaka ditt inre! Utredningar borde vara vetenskapliga, inte plakatpekpinneprat.

I nämnda DN-ledare "Mer stat är inte svaret" framförs en viss skepsis mot att utredningen förordar uppifrånpolitik för att skapa mer tolerans. Det hör man rätt ofta: "skapa mer tolerans". Det är ett rätt motsägelsefullt uttryck, i klass med "vi tolererar inte intolerans". Dessutom är en persons intolerans en annan persons kritik. Rasism är det som är det farliga, det onda. Intolerans är ett tämligen oprecist uttryck.

Utredningen har tio förslag till åtgärder, en del rimliga, en del är rätt märkliga. Till exempel skall Ungdomsstyrelsen (kanske vinnare av tävlingen i det mest komiska myndighetsnamnet?) ge bidrag och stöd till organisationer som arbetar för att "motverka främlingsfientlighet och liknande former av intolerans på nätet". Detta låter mest som ytterligare ett tillfälle för politiska entreprenörer att starta verksamheter. Ärligt talat, hur skall detta motverkande gå till? Risken är att man får motpolstroll till rasisttrollen. Jag tror de flesta inte tror på någon av polerna. Detta "motverkande" är rätt kryptiskt, om än ganska ovanifrånpolitiskt typiskt.

Ett annat förslag är en "Quick response-funktion" för att "kunna bevaka medierna när det gäller vad som skrivs och sägs om invandrare, integration och främlingsfientlighet". Detta låter som ytterligare en i raden av övervakningsfunktioner i ett redan övervakningssjukt samhälle. Hur skall detta gå till? Ska svenska ISPer ha apparatur som slår larm varje gång någon publicerar något om dessa ämnen? Och på hur många språk? Det publiceras en massa rasism och hat på alla möjliga språk, även i Sverige. Detta ger säkert jobb åt tusentals människor, förslagsvis unga människor som vill få politiska poäng? Eller är det så att bara viss "intolerans" skall bekämpas? Eller ska vi en sorts IntoleranceAnalytics som ger detaljerad statistik på när var och hur ord som "blatte" och "svennehora" användes? Quick response låter militärt. Det är krig mot terrorism, mot droger och kanske nu också mot intoleransen? Kan vi inte installera mikrofoner i styrelserum, fikarum, kyrkor och andra tempel och också kartlägga det?

Det mest häpnadsväckande förslaget är "att det vid sidan av Förintelsen och kommunismens brott mot mänskligheten ska vara en prioriterad fråga för" Forum för levande historia. Jag ska här bortse från att islamofobi inte finns (i mening att själva begreppet är falskt och manipulativt), och Levande historia verkar inte heller ha mycket att säga om vad islamofobi är. Sålunda jämställer man alltså en sorts fördomar och diskriminering med systematiskt mördande av miljoner människor. Ett sådant monumentalt hån mot offren för Hitler, Stalin och Mao. Dessa är brott mot mänskligheten. Verkliga utförda brott. Menar man att Breivik är i klass med Hitler? Eller vilka massmord menar man? Den sekuläre massmördaren Saddam Husseins krig mot det teokratiska Iran? Eftersom det är forum för historia, så måste det ju handla om det som hänt? Och att det inte skall hända igen. Att "islamofobi" skulle vara prioriterat före exempelvis etniska rensningar i Osmanska riket 1915 eller Rwanda 1994, som båda självklart omnämns på Forum för levande historia, är helt sjukt. Kolonialismens historia, inklusive den nu pågående nykolonialismen, har många offer på sitt samvete också. Varför är just denna "islamofobi" så hemsk och värre än i stort sett alla andra? Det är obegripligt. Är det bara en slags vindkänsligt pekfingerupphållande, eller har man någon slags agenda? Jag har alltid trott att de som använder "islamofobi" är nästan alla bara naiva vindflöjlar, och endast en liten del har en slags islamistisk agenda, men nu undrar jag.

Efter andra världkriget fick folk kämpa för att faktiskt tala och beskriva om de judiska offren för nazismen och dess hantlangare, något som alla kände till men många helst ville glömma bort. Å andra sidan omnämndes exempelvis romer och homosexuella sällan, liksom andra offer för massmördande såsom polacker och serber. Man skall inte glömma bort att det funnits många offer för massmördande. Är det så att nu är det en massa tyckare och politiker som upprepar "islamofobi" av naivitet, trendkänslighet eller är det partiskhet? Dessutom är begreppet falskt. Det är det många som påpekat, men det återanvänds i all oändlighet. Jag vet inte om det är särskilt utbrett just i Sverige. Jag blir trött.