Public Domain Day 2013

Första januari är Public Domain Day - Dagen för allmänningarna (min egen översättning). När copyright för arbeten går ut. Det vill säga när det gått 70 år efter att författaren/kompositören/etc har dött. Jo, det är absurt att copyright är beroende av skaparens livstid och att den varar så länge, men så är det. Dessutom kanske copyrighten inte ens tillhör skaparen, definitivt inte så när hen är död. Så varje år den första januari är det alltid en mängd författare och andra skapare vars verk blir fritt tillgängliga, på originalspråk. Översättande har sin egen copyright, som är lika lång som den för originalarbeten. Översättning är en svår, och i allmänhet underbetald, konst. Men att en översättnings copyright varar 70 år efter översättarens död är löjligt. Regeringen är lite otydlig, men översättning anses som (tillräcklig) verkshöjd, så översättaren är upphovsman i sin egen rätt. Jag använder hellre copyright, för det är ett tydligare begrepp än "upphovsrätt". Men mer om det en annan gång.

Fram till 1978 gällde copyright i USA 28 år, med möjlighet att förlänga ytterligare 28 år (vilket många inte gjorde). Om denna lag fortfarande varit gällande idag, så hade allt skapat fram till och med 1956 varit i public domain idag, allmänt tillgängligt och fritt att tolka, modifiera, framföra, dela med sig av och sälja i vilken form som helst. Så är det inte nu. Det är synd. Även om man tycker copyright skall vara länge, så är det många problem med särskilt gammalt material. Hur många musiker spelade in låtar (ex. blues) och trodde de fick betalt för inspelning, och så sålde de i själva verket rättigheterna till sin skapelse? Jag har själv mött en bluesman, född på 1930-talet, som inte kunde vare sig läsa eller skriva. Han var förmodligen inte unik ens i sin egen generation (och en massa amerikansk inspelad musik är betydligt äldre än så). Det finns med all säkerhet många som blivit lurade. De är i de flesta fall döda, och att spåra vem som skapade vad är väldigt svårt. Att då låta copyright gälla för arbeten vars uppkomst förloras i historiens töcken är rättsosäkert. Inte helt olikt hur papper skapas på hur någon äger mark, som ursprungsbefolkning bor på, men ej har papper på. Förr läste jag mycket om musiken under 1900-talet, och historierna är otaliga hur musiker känts sig lurade av agenter och bolag.

Nåväl, de flesta författare vars verk blir helt fria idag (i Europe åtminstone) har jag inte hört talats om, men två har jag läst: Franz Boas och Bronislaw Malinowski, även om det var ganska många år sedan nu. En annan som jag tänkt läsa i evigheter är Robert Musil, vars arbete också är i den kuturella allmänningen från idag. Der Mann ohne Eigenschaften (Mannen utan egenskaper) är en klassiker, och den tyska kan bli fritt delad och nedladdad. Så den dyker nog upp på t.ex. gutenberg.org. Översättningar har sin egen copyrighttid.

Vill du framföra något av Wilhelm Peterson-Berger så är det bara att tuta på i det allmänna utrymmet - konsert, inspelning osv.

Copyright och dess tidsutsträckning varierar en del mellan länder, så vad som är public domain kan variera något. USA har gått från att ha haft en ganska låg respekt för copyright, till att vara extremt, även i dessa extrema tider. I USA kan man inte fira Public Domain Day, för det tillkommer inga nya verk förrän tidigast 2019. Under 2012 fastslog USAs högsta domstol att man kan flytta verk från public domain till copyright. "Fastslog" i meningen performativ handling, inte att man funnit ett bevis för något. Denna dom är i sig ett bevis för att copyright är en sorts censur. Problemen med så kallade "orphan works" är en annan [exempel]. Snart får vi väl betala skatt för att andas också.