SVT/SR – det handlar om jobben

SVT/SR har i decennier skött både anställning och inköp av program mycket efter eget skön. Man har också i allt högre grad gått från egen produktion till inköp av program. Frilansare anlitas i allt högre grad. Särskilt SVT köper in mycket eftersom en hel del är utländska program som bara behöver en textremsa. Utländsk radio översätts aldrig vad jag vet.

Att ha ett jobb i ljud- och bildmediabranschen förr innebar väldigt mycket att få en tjänst på stats-radio respektive teve. Med kommersiell teves ankomst så blev arbetsmarknaden något större och kanske osäkrare. Men det har ju aldrig varit så att sökande och anställningsförfarandet var särskilt öppet. Det är ju inte så att varje tjänst (trots att det praktiskt taget var statlig verksamhet) utlystes, och man följde lagar och regler för dylikt. För den tekniska personalen kanske det varit mer formaliserat. I den utveckling som går mot mindre journalistik och mer kändisrekrytering, så är kontaktgynnadet förmodligen än större. Eller kanske det bara är desperation? Eller mer bröd och skådespel?

Nåväl, med konkurrensen från Internet så har ju intresset för traditionell teve och radio minskat. Den allmänna mediekonsumtionen går upp enligt regeringens proposition 2008/09:195, som ligger till grund för lagen 2010.. Propositionen hänvisar till data från Nordicom. De senare har en PDF för mediekonsumtion 1979-2012, som är rätt intressant. Den är ju inte helt fullständig, exempelvis så har en del saker börjat mätas när det redan varit rätt stor användning av dem. Några kategorier är ganska underligt benämnda, såsom "mp3" för digitalt distribuerad musik, och "sociala medier". Men på det hela taget intressant läsning. Bokläsning verkar exemplevis inte ha minskat så enormt som ibland utmålas.

Vad man kan säga är att "public service broadcasting", inte minst de anställda, stått och står inför en stark konkurrens. Så vad gör man? Jo man definierar innehav av Internet och dator (vad en dator är har jag inte hittat någon formell definition av) som TV-mottagare, och vips så kan man ha kvar sina jobb. Med hjälp av de politiker man säger sig vara oberoende av. Jobb som i många fall man fått med kontakter. Man behöver inte ge sig ut i den konkurrensutsatta nätvärlden, man belägger alla med avgift och fortsätter som inget har hänt. Jo, man har ju hemsida och bloggar och så. En liten klick människor, företrädesvis i Stockholm, som lyckats få jobb på det medieföretag som en gång var monopolet, kan nu ha jobb i den nya sköna nätvärlden. Man kan t.o.m. köpa in program, lägga ut dem på webben, fast de i många fall redan ligger på någon webb någonstans. Men medieföretagens webbnärvaro är ofta väldigt nationell ("licenser"), så gamla monopol passar ganska bra. En märklig sorts halvstatlig youtube/BBC variant, med medieproducenternas välsignelse. Det borde vara en mycket mer kritisk granskning av hela verksamheten, med avseende på kommersialism och vad som är allmännytta.

Jag säger inte att allt är skit med SVT/SR. En del anställda drivs säkert av passion för det allmänyttiga ("public service broadcasting"). Det finns många säkert väldigt kompetenta på den tekniska sidan. Det finns duktiga och ambitiösa journalister och programledare. Det fanns det förr i alla fall. Jag tittar aldrig längre om inte någon teve står på hemma hos någon annan jag besöker. Det finns en massa medelmåttiga och rent av usla anställda/frilansare/produkter också. Ett tecken är ju hur man blåser upp så mycket av väldigt lite. Ett exempel är Melodifestivalen. Hur många årsjobb, betalda av licenspengar, går åt för att göra så mycket av så lite? Sommartalarna, som en gång var ett av mina absoluta favoritprogram, skall dras fram och tillbaka lååångt innan sommaren börjar, det är fjantiga RL samlingar etc etc. En gång kändes det lite sorgligt när sommaren och dess talare var slut. Jag har inte hört en enda på flera år. Jag har säkert missat en hel del bra, men man blir ju för fan trött innan det börjat. Det är inte sällan så att ju mer reklam man gör, desto sämre är produkten. Tyvärr så är vi tvungna betala för allt. Sportsändningar skall vi inte tala om. Det är hur många som helst involverade i en vanlig landskamp. Det ska babblas och analyseras och intervjuas ad nauseam. Men det skapar ju fler arbetstillfällen i en allt expanderande "public service", likväl som ireklamfinansierade medier, som ju "public service" ofta försöker efterapa.

Mindre event, och mer innehåll, vore mer i linje av allmännytta.