Detta är min första (zeroth) post om oxymoron. Den svenska wikipedia-sidan översätter det med "självmotsägelse". Det kan användas strikt metaforiskt (exempelvis "vältalig tystnad") där det inte finns någon egentlig motsägelse, varken avsiktlig eller oavsiktlig. Metaforens avsikt är kontrasten, inte att ge ett sken av fakta. Oxymoroner kan också vara oavsiktliga, som sedan blir ett standardbegrepp för något (exempelvis "virtual reality").
Jag skall mest skriva om avsiktliga oxymoroner, som åtminstone från början har ett propagandiskt syfte. Med tiden kan ju den som använder dylika begrepp inte ens se självmotsägelsen, och det hävdar jag är slarv eller naivitet. Att skapa och använda oxymoroner i politiskt syfte är manipulativt.
Att använda språk manipulativt är oftare i eufemism-form än rena oxymoroner. Ett klassiskt exempel är Newspeak från George Orwell's 1984, som handlar om en stats totala program för att göra om språket. En del är doublethink, vilket handlar om att hålla två motsägande fakta för sanna, men också att ha uppenbart falska etiketter på något, till exempel att Sanningsministeriet handhar doublethink, alltså lögnerna. Doublethink är ju en fertil grogrund för satir, men i Storebrors samhälle är kontrollen närmast total. Avsiktliga eufemismer kallas ofta för DoubleSpeak, ett uttryck Orwell aldrig använde själv. Det allsmäktiga enda Partiet i 1984 har valspråket Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka. av vilka åtminstone de två första satserna är rena oxymoroner.
"Arbeit Macht Frei", som stod ovanför entrén till flera nazistiska koncentrationsläger, är vid första påseende en Orwells oxymoron. Begreppet myntades 1873, och innebörden var att arbete förädlar anden. Inte en oproblematiskt filosofi och etik, men knappast ej heller en självmotsägelse. I sin kontext i de nazistiska koncentrationslägren är det en motsägelse, en ren lögn, och motsägelsen är mellan orden och verkligheten. För lägerslavarna var det en Orwellsk osanning, ett hån. Avsiktliga eufemismer är ett hån mot sanning men också ofta mot mottagaren som avses bli förändrad av begreppet och idépaketet det ingår i.
När jag hör eller läser ordet "arbetslinjen" så får jag rätt ofta "Arbeit Macht Frei" i huvudet. Ibland kommer jag också att tänka på Fordismens produktionslinje. Arbetslinjen är ett begrepp skapat i politiskt manipulativt syfte, men det är inte en oxymoron. Att det sedan är ett oärligt och paternalistiskt begrepp är en annan sak.
Ett steg förbi eufemismer, oxymoroner och paradoxer är den zenbuddistiska koan, som går längre i strävan att få oss att tappa fattningen och fundera över världens beskaffenhet. Jag har svårt tänka mig en koan användas i propagandistiskt syfte.
Eufemismer är ju närmast vardagsmat i reklam och politik. Inte minst när det gäller militär verksamhet, så är omskrivningar populära. Jag ska i dessa poster ägna mig åt avsiktligt skapade oxymoroner. De är inte mer lögnaktiga än eufemismer, men de är betydligt färre, och har en inte oansenlig potential för komik.